Teologisk grundsyn

Sunne Missionsförsamling betraktar Bibeln som enda rättesnöre för tron och dess tillämpning i lära och liv. Inom denna ram råder frihet för den enskilde att under Andens ledning söka klarhet i läro- och tolkningsfrågor.
Församlingen är en skapelse av Gud och inte ett verk av människor. Dess väsen är Kristusgemenskap: församlingen är Kristi kropp, Guds husfolk.
Församlingen välkomnar i sin gemenskap alla som vill vara med och tar som medlem emot var och en som bekänner sin tro på Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare.
Församlingen förvaltar och brukar som nådemedel Ordet och de av Kristus instiftade Helige handlingarna, dopet och nattvarden, även om Guds frälsande nåd inte kan begränsas till dessa medel.
Församlingens uppgift är att genom förkunnelse och vittnesbörd i ord och gärning göra evangelium känt och trott, förvalta nådemedlen och stödja medlemmarnas andliga fostran och helgelse. Den har ett särskilt ansvar för barn och unga, som står under församlingens vård och fostran. Den söker göra evangelium gällande i sina kontaktytor mot samhälls- och kulturliv.
Församlingen tillämpar också de apostoliska orden om det allmänna prästadömet. Alla som tror på Kristus har tillträde till sin himmelske Far och är kallade att tjäna i församlingen och vittna om den frälsning Gud skänkt oss.
Församlingen aktar också på orden om att Gud utrustar somliga människor för särskilda uppdrag. Pastorn är Kristi tjänare i församlingen. Dennes främsta uppgift är att förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och koordinera församlingens liv.
Liksom Kristus är Herre i hela sin församling, är han varje lokalförsamlings högsta auktoritet. Detta innebär dels att ingen mänsklig auktoritet kan ställas över lokalförsamlingen, dels att lokalförsamlingarna genom tro på Kristus står i levande gemenskap med varandra.
Denna gemenskap innebär ömsesidigt hänsynstagande, samverkan och samhörighet i tro, förkunnelse, gudstjänstliv och tjänst för nästan. Den självbestämmanderätt, som tillkommer den enskilda församlingen ger alltså inte rum för självhävdelse eller isolering. Förhållandet mellan den enskilda församlingen och samfundet bestäms av gemenskapen i Kristus och utformas genom särskilda överenskommelser och stadgar.
Kyrkan såsom den universella församlingen är en enda, den är helig och sträcker sig över alla avstånd och tider. Ett synliggörande av de Heliges gemenskap skulle innebära, ”att alla på Kristus troende på samma ort enades och av den Helige Ande fördes till en fullständigt förpliktande gemenskap med varandra.”
På grundval av denna församlings- och samfundssyn har för församlingen följande stadgar och församlingsordning blivit antagen.

Senast uppdaterad 170419